Vi har det svårt här i Sverige
att acceptera annorlunda sätt å va'
Inget idag känns så viktigt
som att få var som man e och va' med dig
Arbetsdag mitt i Sverige
då tar vi cykeln ner på stan och ser på folk
Visst är det skönt med alla människor?
Men om vi slutar tro så mycket om varann
Vilodag mitt i Sverige
då jobbar vi med nånting större än man tror
Får jag en chans att förklara
Så är nog ingenting så konstigt iallafall
Möt alla ögon på gatan
som frågar vart man är på väg och varför då
Apan är trött är trött på att svara
Hur ska man säga så att alla ska förstå?
