Det bodde en greve högt upp i land
Han hade tre döttrar och nätta voro de
Emed all äran
Det spordes över rike, det spordes över land
Det spordes till näcken vid älvablåa strand
Emed all äran
Näcken han kunde ju kläda sig så grann
Så körde han fram så att hällebergen klang
Emed all äran
Tömmar utav silke och betsel utav guld
Och hästarna stod stampandes likt lejonet på jord
Emed all äran
Han rider så fram till sköna jungfrun in
Dej giver jag ring om du vill bliva min
Emed all äran
Väl vill jag äga dig näckeman
Väl vill jag komma till tusen älvars land
Väl vill jag äga dig näckeman
Väl vill jag styra till tusen älvars strand
Tral…
Jungfrun tager ringen och följer näcken fram
Så rider de fram så att hällebergen klang
Näcken han körde förbi en kyrka fram
På honom undras kvinna på henne undras man
Lyster sköna jungfrun till kyrkan att gå
Du godast drottning vore över tusen älvar blå
Väl vill jag äga dig näckeman…
Tral…
Så körde han jungfrun om älvenom fram
Och jorden hon dundrade och hällebergen sprang
